Swedwatch: Klimatprojekt i Sierra Leone inskränker lokalsamhällens tillgång till mark

Ett återbeskognings- och koldioxidkreditprojekt i Sierra Leone har begränsat lokalsamhällens tillgång till mark som traditionellt använts för jordbruk och nyttjande av naturresurser. Många invånare uppger också att de inte kände till att ett koldioxidprojekt bedrevs på deras mark. Det visar en ny rapport från Swedwatch, HEKS och Sierra Leone Network on the Right to Food (Silnorf).

Rapporten Uprooted promises – a case study of carbon credits, land rights and community impacts in Sierra Leone granskar människorättskonsekvenserna av projektet ”Reforestation of Degraded Lands in Sierra Leone” i distrikten Tonkolili och Port Loko i Sierra Leone. Projektet omfattar omkring 10 000 hektar kommersiella skogsplantager, varav ungefär hälften nu är färdiga för att generera koldioxidkrediter.

Granskningen väcker ett antal frågor: Hur påverkas lokalsamhällens rätt till mark och försörjning? Vilket inflytande har de över beslut som rör marken? Och hur fördelas intäkter och andra fördelar från koldioxidprojektet - och i vilken utsträckning kommer de lokalsamhällena till del?

Rapporten bygger på fältarbete som genomfördes av Silnorf och Swedwatch i oktober 2025 och omfattade 289 deltagare från sex byar i anslutning till plantagerna. Fältarbetet har kombinerats med en granskning av projektdokumentation, såsom olika underlag för ceritifiering och validering av klimatprojektet.

Plantagerna ägs av det brittiska bolaget Miro Forestry Developments Limited (Miro). Miro anlitade det schweiziska klimatkonsultföretaget South Pole för att bistå med registreringen av plantagerna som ett koldioxidprojekt enligt VerrasVerified Carbon Standard, samt med försäljningen av de krediter som projektet genererar. Koldioxidprojektet registrerades 2021 och har sedan dess genererat mer än 480 000 koldioxidkrediter, inklusive krediter som utfärdats retroaktivt från 2016.

– Både frivilliga och reglerade koldioxidmarknader växer snabbt och många aktörer använder klimatkompensation för att uppfylla lagstadgade krav och åtaganden om nettonollutsläpp. Men klimatåtgärder får inte ske på bekostnad av de människor som lever på, och är beroende av, marken. Vår granskning visar att koldioxidkreditprojekt, för att undvika negativa sociala konsekvenser, måste bygga på starka skydd för mänskliga rättigheter, meningsfulla samråd och en kontinuerlig dialog med lokalsamhällen, säger Davide Maneschi, programansvarig på Swedwatch och medförfattare till rapporten.

Koldioxidprojektet ”Reforestation of Degraded Lands in Sierra Leone” ligger i distrikten Tonkolili och Port Loko i Sierra Leone och omfattar omkring 10 000 hektar kommersiella skogsplantager, varav cirka 5 000 hektar kan generera koldioxidkrediter.

Lokalsamhällen vittnar om förlust av mark och försörjningsmöjligheter
Granskningen visar på en betydande klyfta mellan den officiella projektdokumentationen och tredjepartsgranskningarna av projektet, och de erfarenheter som invånare i de sex besökta lokalsamhällena beskriver.

– Under fältarbetet såg vi en tydlig skillnad mellan formella samråd och ett verkligt deltagande från lokalsamhällena, särskilt när det gäller kvinnor. Lokalsamhällen måste förstå och på ett reellt sätt kunna ge sitt samtycke till beslut som påverkar deras mark, säger Abass John Kamara, Deputy National Coordinator på Silnorf.

De personer som Swedwatch och Silnorf intervjuade uppgav att samråden och förhandlingarna med lokalsamhällena inför processen för markförvärv hade varit begränsade. I projektdokumentationen beskrivs området för koldioxidprojektet som ”degraded”, men de boende uppgav att delar av marken aktivt hade använts för bland annat självhushållningsjordbruk. De intervjuade berättade att omvandlingen av vissa områden till plantager hade begränsat deras tillgång till mark och naturresurser, något som de kopplade till ökad livsmedelsosäkerhet och fattigdom. Många uppgav också att de inte kände till hur långa markarrendeavtalen var.

Invånare i de sex lokalsamhällen som deltog i researchen liksom nyckelinformanter och vissa lokala myndighetsföreträdare, uppgav också att de inte kände till att det fanns ett koldioxidprojekt på marken, utan trodde att plantagerna enbart användes för timmerproduktion. Som en person uttryckte det:

”De pengar de kommer att tjäna trodde vi skulle komma från plywood, men de berättade aldrig för oss att de tjänade pengar på att sälja koldioxidkrediter.”

-Vedertagna standarder för koldiogxidprojekt ställer krav på projektansvariga att samråda med och informera lokalbefolkningen, och inte minst att skapa förutsättningar för aktivt deltagande. Att vissa invånare inte ens kände till projektet är därför mycket uppseendeväckande, säger Davide Maneschi.

Kvinnor uppgav att de drabbats särskilt hårt. De intervjuade kvinnorna berättade att de hade förlorat tillgång till resurser som fruktträd och ved, samtidigt som de i stor utsträckning hade uteslutits från samråd och arrendeersättningar, som vanligtvis betalades ut till manliga äldre.

De markägare som intervjuades beskrev också den årliga arrendeersättningen på 12 USD per hektar som otillräcklig för att kompensera för förlorade inkomster från självhushållningen eller försörja stora familjer. Som en markägare uttryckte det:

”Vi använde marken för att odla grödor som våra familjer levde av och som bidrog till vår försörjning. Men vi har inte längre tillgång till den marken.”

– För de lokalsamhällen vi besökte är mark mycket mer än egendom; den är en källa till mat, inkomster och överlevnad. Att förlora tillgången till mark och naturresurser har därför fått direkta konsekvenser för människors försörjning, säger Alhaji Amdu Bunduka, Head of Research och MEAL Manager på Silnorf.

Miro har varit verksamt i Sierra Leone sedan 2012.

Vem får del av intäkterna från koldioxidkrediter?
Rapporten väcker också frågor om hur intäkterna från koldioxidkrediter kommer lokalsamhällena till del.

Under 2024 redovisade Miro intäkter på 6,7 miljoner USD från försäljning av koldioxidkrediter från bolagets två projekt i Afrika. Projektdokument visar att markarrendeavtalet omfattade en överenskommelse om att 5 procent av nettovinsten skulle gå till en fond för lokalsamhället. Enligt de markägare som intervjuats för rapporten har lokalsamhällena dock ännu inte fått del av intäkterna från försäljningen av koldioxidkrediter, och det finns för närvarande ingen fungerande mekanism för att dela projektets löpande intäkter.

I sin kommunikation med Swedwatch har Miro förklarat att bolaget ännu inte har gjort någon nettovinst, vilket också bekräftas av bolagets finansiella redovisning. Miro har också uppgett att företaget har åtagit sig att från och med januari 2027 se över en intäktsbaserad modell för fördelning av ekonomiska förmåner (revenue sharing), som ett möjligt alternativ till den nuvarande vinstdelningsmodellen (profit sharing).

– Koldioxidprojekt framställs ofta som en möjlighet att frigöra klimatfinansiering och i slutändan skapa sociala och ekonomiska fördelar för lokalsamhällen i låginkomstländer. Men utan tydliga regelverk som kräver att intäkter och andra fördelar delas mellan projektutvecklare, regeringar och lokalsamhällen är det osannolikt att detta blir verklighet. När lokalsamhällen berättar att de förlorar tillgång till mark och försörjningsmöjligheter samtidigt som de har liten insyn i de intäkter som genereras, pekar det på en grundläggande obalans i makt och tillgång till information som både aktörer på koldioxidmarknaden och lagstiftare behöver hantera, säger Davide Maneschi.

Ett lokalsamhälle i Sierra Leone deltar i ett samtal om koldioxidkrediter och Miros verksamhet i området, arrangerat av Swedwatch och Silnorf i oktober 2025.

Projektets aktörer bestrider resultaten
Inför publiceringen delade Swedwatch och Silnorf de huvudsakliga resultaten med Miro, South Pole och Verra och gav dem möjlighet att kommentera.

Miro och South Pole bestrider rapportens beskrivning av konsekvenserna. De uppger att deras verksamhet följer tillämplig lokal lagstiftning, internationella hållbarhetsstandarder och validerade metoder, och hänvisar till oberoende tredjepartscertifieringar, bland annat från Forest Stewardship Council (FSC). De har också framfört kritik mot studiens metod och menar att granskningen huvudsakligen bygger på muntliga uppgifter från ett begränsat antal lokalsamhällen.

Miro uttryckte samtidigt en avsikt att undersöka och föra dialog om de frågor som lyfts i rapporten samt att vid behov förbättra sina arbetssätt. South Pole uppgav också att företaget har infört internt kvalitetssäkrade processer, med granskning av tredje part, för att genomföra en mer ingående granskning av projekt än vad koldioxidstandarderna i sig kräver.

Samtliga tre aktörer erbjöds att lämna uttalanden inför publiceringen. Deras uttalanden finns på Swedwatchs webbplats. Verra hade vid tidpunkten för publiceringen inte lämnat något uttalande.

Starkare skydd behövs på den frivilliga koldioxidmarknaden
Rapporten lyfter även fram positiva effekter av projektet, bland annat återställd trädvegetation, förbättringar av det lokala mikroklimatet och arbetstillfällen. Dessa fördelar har dock inte kommit alla till del på samma sätt och ifrågasätts av personer i de lokalsamhällen som intervjuats. Många av dem uppgav också att projektet haft negativa konsekvenser för deras rättigheter och försörjningsmöjligheter.

Enligt FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter (UNGPs) uppväger positiva bidrag inte ett företags ansvar att respektera mänskliga rättigheter i hela sin verksamhet.

Rekommendationer i korthet
Rapporten uppmanar Miro att omförhandla markarrendeavtalen så att de är förenliga med Sierra Leones Customary Land Rights Act från 2022, genomföra den nya modellen för intäktsbaserad fördelning av fördelar från koldioxidprojektet, och säkerställa kvinnors deltagande i förvaltningen av marken.

South Pole och Verra uppmanas att stärka sitt arbete med tillbörlig aktsamhet för mänskliga rättigheter och sin tillsyn av revisorer samt validerings- och verifieringsorgan. De bör också föra en meningsfull dialog med berörda lokalsamhällen för att säkerställa att de sociala skyddsmekanismerna fungerar i praktiken.

Sierra Leones regering bör säkerställa att landets politik för koldioxidmarknaden skyddar sedvanerättsliga markrättigheter och mänskliga rättigheter, att effektiva klagomålsmekanismer upprätthålls, samt att det ställs högre krav på transparens från investerare.

I ett större perspektiv slår rapporten fast att aktörer på koldioxidmarknaden inte enbart kan förlita sig på tredjepartscertifieringar och revisioner för att hantera projektens sociala konsekvenser. Starkare tillbörlig aktsamhet för mänskliga rättigheter, lokalt ägarskap, meningsfullt deltagande från lokalsamhällen, transparent fördelning av intäkter och andra fördelar samt oberoende, lokalt förankrad tillsyn behövs för att säkerställa att koldioxidkreditprojekt inte genomförs på bekostnad av lokalbefolkningens rättigheter och försörjningsmöjligheter.

De olika aktörerna inom koldioxidprojekt har olika roller under projektets gång – från den inledande planeringen och utformningen till övervakning och verifiering av klimatpåverkan och slutligen utfärdande, försäljning och användning av koldioxidkrediter. Den här rapporten fokuserar på projektägaren, projektutvecklaren och det program för koldioxidkrediter som projektet är registrerat inom och som utfärdar krediterna.

FAKTARUTA
Miros plantager i Sierra Leone anlades för kommersiell timmerproduktion. Miro har varit verksamt i Sierra Leone sedan 2012 och registrerade sitt projekt för att minska utsläppen av växthusgaser 2021, med en krediteringsperiod som inleddes 2016.

Plantagerna ska generera koldioxidkrediter genom den koldioxid som lagras i stående träd samt i timmer och träprodukter.

Syftet med den här typen av koldioxidprojekt är att avlägsna koldioxid från atmosfären för att på pappret balansera en utsläppares faktiska utsläpp. Markbaserade koldioxidprojekt kräver särskilt avsatt mark för kolinlagring och bevarande, vilket kan komma i konflikt med befintlig användning av marken för jord- och skogsbruk.

Omsättningen av koldioxidkrediter uppgick 2025 till över en miljard US-dollar, enligt Sylveras State of Carbon Credits.

Den fullständiga rapporten bifogas.

Uttalanden från Miro och South Pole finns här: https://swedwatch.org/ul/carbon-credits-land-rights-and-community-impacts-in-sierra-leone/